Livet i hönsgården

Nu är hönsen 8,5 veckor gamla. Lite fler tuppar än bara den vita har börjat ta ton så nu låter det roligt från hönsgården några gånger om dagen. De har olika läten allihop. Den vita är ett riktigt proffs på att gala nu. Det börjar bli kalt i hönsgården så jag skulle gärna vilja släppa ut dem att gå fritt i trädgården men vi får se hur det blir med den saken. Jag måste nog träna lite mer inkallning med dem först.

Igår startade dagen inte så värst bra; när jag öppnat åt hönsen och skulle gå ut ur hönsgården sprang det in en tupp mellan mina ben så att jag sparkade till den med foten. Den började halta mycket och ställde sig och höll upp benet intill kroppen. Jag frågade hönsfolket hur illa det var och de skrev att höns tål i princip hur mycket som helst så han borde bli bra snart. Någon timme senare gick han omkring och åt. Visst haltade han tydligt men han stödde i alla fall på benet.

Idag syns bara att han haltar lite om man tittar noga men det hade jag nog inte ens märkt om jag inte tittat efter just det. Han är nog helt bra imorgon förhoppningsvis. Nu för tiden får man gå i snigelfart och se sig noga för då de verkat tappat allt vett för vilket avstånd man bör hålla till enorma fötter som klampar omkring i deras hönsgård. De fattar ju ingenting, de där ungdomarna.

Bildregn:

 



 
 
 
 
 
 


Den sista lilla hönapönan som är brunspräcklig är så himla rolig. Hon kommer alltid först fram. Ligger de ute och sover och vi kommer och ska ta in dem i hönshuset så är det alltid hon som kommer springande helt nyvaken för att se om vi har något att äta. Igår hoppade hon upp i mitt knä för att titta i skålen jag hade med mig. Riktigt så fet som hon ser ut på bilden är hon inte men man kanske lätt skulle kunna tro det om ett sådant matvrak.

» alexandra

Fysio och päls

I fredags klev vi upp tidigt för att åka mot Svensbodabacken i närheten av Norrtälje. Det var dags för ett fysioterapeutbesök för Jessie då han har passgångat en tid. I sex timmar var vi där. Hon tittade på hans rörelser, klämde igenom hela hunden, mätte och fick hela hans historia. Hon hittade en gammal muskelskada i högra sidan av höften och ännu en muskelskada på vänster biceps. Då han avlastat högra sidan under en tid så var han mycket mer musklad på vänster sida av ryggen. När sedan den andra skadan kom kunde han inte avlasta den till den högra sidan eftersom den redan var skadad. 

Han kunde inte sträcka fram bakbenen nog långt och inte sträcka bak frambenen nog långt för att kunna skritta effektivt, så för att ta sig framåt i en hastighet som var för långsam för trav så började han helt enkelt vagga från sida till sida. Anledningen till att han gick relativt jämnt trots skadorna var alltså att skadorna "tog ut varandra" på var sin sida av kroppen. 

Han fick även behandling för sina skador när vi var där genom elektroterapi och ultraljud. I elbehandlingen fick kraken en spänd, blöt blöja på sig med el inkopplat. Till en början tyckte han det räckte med pyttelite ström men han ville snabbt ha starkare och starkare och starkare. Han låg och blundade och njöt och fick elstötar på rumpan, haha. Knäppgök. Sedan blev han ingeggad i något och fick ultraljudsbehandling runt frambenen. Han var så trött vid det här laget att han nog inte ens visste vad han hette. 

Hon visade oss hur vi skulle stretcha honom och så fick vi ett individuellt stretch-schema. Vi ska stretcha minst en gång och max två gånger per dag i alla fall det kommande halvåret. Vi har gjort det själva två gånger nu och jag tycker det går hyfsat bra. Det blir nog så bra så! 

Jag är jätteglad över att vi åkte till just henne, det var verkligen värt den långa resan för att få riktigt bra hjälp.

 
Igår fotade vi vovvarna lite. Det blev inte en enda bra bild på Jessie men vi fick några helt okej på Bollis. ♥

 
 
 
 


Timmen innan vi skulle fotografera rullade han sig i sand, jord och badade i älven. Hans päls är helt otroligt, allt bara rinner av honom.
 
» alexandra

Rally och galning

Idag jobbar Dennis sin första dag på Ica! Medan han är borta ska jag och Jessie traggla på med ensamhetsträningen och så ska vi ge oss ut på långpromenad och träna lite rally. 

På fredag har vi tid hos en fysioterapeut i Norrtälje. Vi valde den fysioterapeuten eftersom jag hört att hon helt enkelt är bäst. Vi har inte råd att slösa pengar på något halvbra, det har vi sysslat med nog mycket för runt ett år sedan. Hon ska gå igenom hela Jessie grundligt eftersom han passgångar vilket tydligen är ett tecken på någon muskelskada som han avlastar. Sedan ska vi lära oss hur man stretchar och hur vi bäst tränar honom. Det kommer bli en heldag då bara kroppskollen tar runt tre timmar men jag tror det kommer bli en väldigt lärorik dag. Hur man bäst tränar, hur man stretchar och tar hand om sin hunds kropp är något jag har väldigt lite koll på så det ser jag fram emot att lära mig mer om.

Imorse när jag släppte ut hönsen så hörde jag för första gången ett gal-försök! Det var min lilla favorittupp som gjorde en serie hesa ljud och det syntes att han inte hade en aning om vad han sysslade med. Gullrumpa. Lite över sex veckor gamla är de nu.

 
» alexandra

Jobb, räv, Pornstache

Imorse klockan nio gick Dennis in på Ica och sökte jobb och några timmar senare fick han veta att han ska göra sin första dag på måndag. FANTASTISKT JU! Blir hur himla bra som helst. 



Vi har beslutat att döpa våra höns efter namn från Orange is the new black. Det passar väl bra? Tuppen kommer naturligtvis därför att få heta Pornstache. Hönorna kommer heta något i stil med Red, Piper, Nicky, Taystee och Alex. Kanske någon får heta Crazy Eyes. Vi får se. 

En tupp är dubbelt så stor som alla andra och ligger dessutom före i fjädersättningen. Storpotäten och kung av hönsgården. Han är stilig!

En annan tupp är tydligen inte så rädd om livet för idag vägrade en grå att gå in. Det var miljoner mygg och knott som bet mig och han bara sprang runt huset och kom inte när jag lockade. Fick ta hjälp av Dennis och tillslut hoppade tuppfanskapet in. Han ligger för tillfället pyrt till i mina funderingar angående vilken tupp vi ska spara.
 


Vi har en räv eller flera rävar som är här och smyger omkring runt hönsgården. I skogen intill gården ligger nylagda rävbajsar och ikväll upptäckte vi att den eller de har strykit omkring längs hönsgårdssidan mot skogen såpass mycket att det bildats en liten stig i mossan. Hönsgården ser ju därmed ut att fungera i alla fall, än så länge.
 
 
Ibland lyser faktiskt solen! Vi är inte så bortskämda med dess närvaro den här sommaren. Jessie njöt och mamma vad glad. Imorgon, fredag, så ser det faktiskt ut att bli fint hela dagen. Strålande solsken och 20 grader. Kan det vara möjligt? 

» alexandra

Invigning och räven

Tisdagen var en stor dag för Snöå Hönssällskap för då var det äntligen dags för invigning av hönsgården! Hönsen var lyckliga medan vi andra höll myggen och knotten mätta. 

Natten till tisdagen var jobbig då hönsmamman låg inne i sängen och var orolig över småttingarna ute i hönshuset. Tänk om det är för varmt eller för kallt? Tänk om det drar för mycket eller om någon drunknar i vattenautomaten? Tänk om räven kommer! Men morgonen efter var alla tio kycklingarna i högsta grad levande.

På onsdagen var de ensamma hemma och ute i hönsgården själva hela dagen för första gången och vad ser vi när vi svänger av stora vägen efter att ha varit borta i nio timmar? Räven såklart! Typ 150 meter från våra kycklingar. Men alla kycklingarna hade otroligt nog överlevt ännu en dag. Jag tror vi rävsäkrat hönsgården tillräckligt men man vet ju aldrig.

Det är jättehärligt att titta på när kycklingarna sprätter runt i gräset, hoppar efter mygg och flaxar omkring. Hade det inte varit regnigt och miljoner mygg och knott så hade jag nog kunnat titta på dem hela dagen. De är mästare på att fånga mygg. På kvällen när jag stänger in dem är det tusen mygg i hönshuset och på morgonen är det inte en enda mygga kvar. Det är nästan så att vi borde ta in hönsen i vårt sovrum för tio höns är nog mindre irriterande en enda mygga när man ska sova.


 


 


 
 

» alexandra

Midsommar

Det känns som det här bloggandet kommit av sig en aning. Jag känner inte för att dela med mig av så mycket längre. Det känns lite som att jag vill stänga in mig i tystnad och pyssla med mitt, så får alla andra härja bäst de vill. Jag är så trött på allt tyckande. Folk tycker och tror så mycket om allt. Jag orkar inte höra mer och orkar inte stri mer.

Igår var det midsommar och jag och mamma tog självklart midsommarkort på vovvarna. Det var iskallt och jag höll på att frysa ihjäl. Jag åt dessutom en middag som inte värmde speciellt mycket - bananglass (=fem frysta, mosade bananer) med frysta blåbär. 

Vi hade tänkt släppa ut kycklingarna i helgen men i det här vädret skulle de väl frysa ihjäl. Nu är i alla fall hönsgården kycklingsäkrad så nu saknas bara värmelampan i hönshuset innan de kan få flytta ut. En dörr till hönsgården vore också önskvärt, men sedan är nog tamejtusan allt ordnat till hönisarna. 

 
 


Något stört har hänt. Jag har börjat jogga med Jessie. Jag har ju alltid hatat att jogga? Märkliga saker händer efter ett par veckor på 801010-kost tydligen.
 


Jessie tog en selfie tillsammans med en sovande Leon igår.
 
 
Nu blir det lots of carbs till kvällsmat och ett avsnitt av Orange is the new black. Go kväll!

» alexandra

Vandring och kost

Förra söndagen var vi ett gäng som gick över en mil runt Närssjön. Vovvarna var med och sprang säkert det tredubbla så de var väldigt lugna i bilen hem.



Så här trött var Colle:



Dagen efter vandringen blev det inte värst mycket fysisk aktivering utan det blev bara korta koppelpromenader.
 
 


Idag har vi varit på två kalas och nu har Jessie har däckat i soffan sedan några timmar. Mycket hundar, folk och några läskiga barn resulterade i stressmage så ikväll har han släppt stinkbomber. Någon stålmage har han definitivt inte blivit utrustad med.
 


801010-kosten går riktigt bra de dagar det inte bjuds på smögåstårta och tårta. Jag mår mycket bättre de dagar jag inte fuskat utan hållit mig till lågt med fett. Bättre ork, bättre humör och ingen dimma i skallen, om jag inte ligger på kaloriunderskott såklart. Grönt är jag kass på att äta så jag måste bli bättre på det. Att dra ner på saltet så mycket det bara går är också ett kostprojekt.

Typisk frukost; tre bananer, två äpplen, apelsin och fyra dadlar. 646 bra kcal att starta en dag med.

 
» alexandra
 

Dunbarnen två veckor

Mina små dunbarn har blivit så stora! Två veckor gamla och har börjat få fina fjädrar. De är så roliga att titta på för de har alltid fullt upp med något. Skulle kunna sitta och titta på dem åtta timmar om dagen. Jag längtar tills de kan få flytta till hönsgården och sprätta utomhus och få större plats men samtidigt inte. Vill ju ha mina dunbollar på köksbordet jämt också. ♥

 
 
 
 
 
 

Och så avslutar vi med en bild på när Jessie flexar rövmusklerna:

 
 » alexandra

Fula ord

Jag har börjat irritera mig på två ord något fruktansvärt. Jag tycker de är så himla fula att det borde vara förbjudet att använda dem. Det enda ordet är smak och det andra är köttiga som i "köttiga ben". Usch vilka vidriga ord. Idag kom jag dock på att ett namn är väldigt fint, nämligen Vakern. Det låter väldigt Äppelboiskt.

Vi ninjar väl på i skogen. Jonathan fick ett psykbryt här om dagen när träden inte ville som honom så han vrålade rakt ut tillslut. När han lade ifrån sig hjälmen vars maxvolym på radion inte är speciellt hög så hörde jag att han lyssnade på någon radiokanal som spelade klassisk musik. Han hörde förmodligen ingenting av musiken men tanken på att han gått omkring där i skogen och varit förbannad och vrålat med klassisk musik i öronen är så kul att jag fortfarande fnissar åt det när jag kommer att tänka på det. 

Om mat: Jag har börjat ramla in mer och mer på 801010. Skulle gärna vilja äta 100 % 801010 i tre månader och se hur jag mår efter det. Bara en jädra massa frukt och grönt. Kruxet är ju bara att ha råd. Jag börjar i alla fall med att äta 801010-smoothie till frukost och har skrotat gröten och mackorna. Känns som ett utmärkt sätt att starta dagen på. Imorse åt jag en smoothie på två bananer, ett äpple, en aprikos, fyra dadlar, en apelsin, en clementin och lite citronsaft. Jag blev proppmätt fastän frukosten var snål i 801010 mått mätt. Jag lär mig nog!

I förrgår var jag så tarv att jag åt en av Dennis vetemjölsmackor och efter en timme var jag helt dimmig i hjärnan och det kändes ungefär som jag hade kolsyrebubblor i tinningarna. Tror jag fick en glutenchock. Jag är glad över att jag åtminstone förstått att jag bör hålla mig borta från gluten. Jag hade ju precis lika gärna kunnat äta gluten hela livet men kom istället på att jag inte mår bra av det som 22-åring. Jag gissar att jag räddat mig själv från ett par sjukdomar i livet nu när kroppen har en mindre dålig sak att kämpa med varje dag.

Jag är dock inte så jäkla duktig alltid. Idag har jag ätit en glutenpannkaka. Känns så här i efterhand rätt onödigt men då var det gott. 

 
 
 
I början av veckan serverades prinsen vaktelägg till frukost. Han tyckte det var en mycket konstig sak som låg ivägen för hans mat. Han slickade noggrant rent skålen runt ägget och sedan bar han iväg ägget till fårskinnet och pajade skalet där. Berikning en kvart efter att man vaknat är inte illa tycker en vov.

Han har varit så dålig i magen i ett par dagar nu så att Jonathan höll på att spy när Jessie fes i bilen. Mycket roligt. Mindre kul att ju såklart att vår lillunge är kass i kistan och han har dessutom mått illa några nätter runt klockan fyra. Efter en näve torrfoder har illamåendet slutat omgående. Inatt var det lugnt så jag hoppas det fortsätter så. Fisproblemet har lugnat sig med typ 80 % idag mot igår. Magproblem på hundar är det värsta jag vet.

» alexandra

Chickens och lungor

Idag har vi slitit med nätet till hönsgården och det blev inte jätterakt och snyggt men ingen katastrof heller. Det ser okej ut på håll! Vi fick besök av Linda, Fredrik och Leon också. Jessie tyckte att Leon var en kul prick och skulle nog vilja leka i all evighet med honom. 

När vi var iväg och hämtade kycklingarna i Kopparberg i onsdags så åkte vi också till Borlänge på lite inhandlingsärenden. Jag köpte bland annat ett renhorn till Jessie. Horn sägs räcka i "en evighet" så jag var mycket glad över att hitta horn på Djurmagazinet och tyckte att 117 kronor inte var så farligt för ett tugg som räcker hur länge som helst. Nu tre dagar senare är det dessvärre inte så värst mycket kvar av hornet. Det är bara den lilla smala delen som han har mellan tassarna på fotot kvar, men den lär jag slänga snart innan han får för sig att svälja resten helt. Så var det med det hornet.



Jag frågade farfar om han hade några horn och han hade citat; "full garaget i horn" slutcitat. Ja, det hade han faktiskt. Det lilla till höger är det som snart är borta som jag köpte för 117 kronor. De enorma i mitten och till vänster är de som är gratis men de vägrar primadonnan att ens provtugga på. Varför äta upp något som är gratis när man kan äta upp något som kostar en massa pengar? 
 


HEI CHICKENS! ♥



Två kilo lunga för tjugo kronor. Kap! Nu har det luktat lunga i hela huset i ett dygn men vad gör man inte. Är vovven glad är jag glad.

 
» alexandra

RSS 2.0
var bloggId= '4fe523e7ddf2b3465802e047'; var is_pro = false; var tipser_id = null;