Julfoto och ägg

Vi är med i en jultävling med fyra delar och veckans uppdrag var att skicka in en julbild. Dessvärre fick vi inte ihop något vettigare bidrag än den första bilden här nedan, men det kanske var bra att vi bröt gullighetstemat lite. Det lär visa sig hur det går!

 


En morgon hade hönsen lagt sex ägg. De är alltså fortfarande fyra stycken hönor. Jag visste inte ens att höns kunde lägga två på en dag. Möjligen de där extremvärparna men det var väldigt oväntat att få det från våra nybörjar-Hedemoror i december. Hur som helst så börjar vi få ihop en ganska stor samling ägg så nu måste vi börja få ihop något slags säljsystem då vi själva knappt äter ägg längre. Spara äggkartonger till oss, please! 

Det är ju då väldigt olyckligt att jag är världens cirka sämsta säljare. Jag ger hellre bort saker gratis för att slippa ta betalt, men när det gäller ägg så är det ju faktiskt helt idiotiskt. Animalier ska kosta. Mat överlag ska kosta. Ägg från höns som mår bra ska kosta. Men det är ju jättesvårt att sätta pris, och äggen vi får nu är små i jämförelse mot de som man köper i affären. Våra väger lite över 40 gram medan XXL-äggen i affären väger runt 75 g. Men det finns säkert en massa folk som är beredda att betala lite mer för ägg från glada hönor. Jag antar att vårt hönseri aldrig kommer gå jämnt ut ändå men det vore trevligt att få igen lite av kostnaderna i alla fall.

De är faktiskt väldigt fina att titta på, våra höns. De är inte värst sällskapliga och tama, men det är ändå trevligt att sitta en stund och titta på dem. Och jag tycker äggen är så fina. De är lite olika stora, i olika nyanser och så är de väldigt släta och lena. De känns mer riktiga än industriägg på något vis. Jag tycker mycket om Frank och hans fyra damer! Först gillade jag inte Frank värst mycket för han var faktiskt ganska elak på hönorna en period men han växte upp och blev en riktigt trevlig kille som tur var.

Jaha, nu blev det ännu ett långt inlägg om våra himla höns. Sånt händer verkar det som.

» alexandra

Ägg!

Förra söndagen hittade jag ett ägg ute i hönshuset! Lite över sex månader gamla tyckte de att det var dags att sätta igång. Det känns jättekonstigt att gå ut och hitta ägg i hönshuset. Det var som att jag inte riktigt trodde att ägg kom från höns egentligen, att det bara var något som man blivit ilurad när man var liten och fortsatt att tro på. Men det verkar faktiskt som att ägg kommer från höns på riktigt.

Pluttiga ägg på lite över 40 gram lägger de. Nu har de äntligen fått fyra reden också så att äggen har någonstans att bo. I början fick vi ett ägg om dagen men nu hittar vi två ägg i redena i princip varje dag.

Det verkar som de lugnat sig med elakheterna i hönshuset nu. Kanske fick de lite annat att tänka på. 

 


I torsdags gjorde jag ett matteprov som bara kändes hela katastrofdåligt. Jag förstår precis hur allt hänger ihop när någon förklarar och går igenom uppgifterna, men när jag sitter där själv och ska komma ihåg hur allt hänger ihop och hur man ska tänka - ja då blir det genast jäkligt mycket svårare. Jag tappade hela grundtänket i hur funktioner funkar och hade ingen aning om vad som kom ut om jag stoppade in siffror. Men tamejtusan så lyckades jag mirakulöst få godkänt. Halva kursen gjord och näsan är fortfarande över vattenytan!

På kvällarna har vi börjat se på Historieätarna vilket ju är väldigt deprimerande att se. Tänk hur folk tidigare i våra led har levt! Vilken misär. Och inte var det speciellt länge sedan heller. Stackars människor. 

» alexandra
 

Rovfågelbesök

 
Jag förstår inte varför det tar emot så otroligt att skriva några rader här. Jag har faktiskt en del att skriva om som hänt den senaste tiden men det händer liksom inte. Det är tydligen alldeles för drygt bara att gå in på webstagram och kopiera bilderna till inlägget för där har jag fastnat i två dagar nu. Här kommer det i alla fall, inlägget som satt jäkligt långt inne. 

För några veckor sedan hos mamma när vi hade en Idol-kväll var hon hundvakt så jag fick träffa Taxi. Jag blev omedelbart kär. ♥
 


Colle på en annan Idol-kväll. Han ska för övrigt tävla i rallylydnad i helgen och kan fortfarande inte "stå". Colle kommer såklart göra succé ändå!



Ute är det svinkallt och Jessie har fått en overall. Vi fick sy om halva overallen eftersom han trampade in i benen och fastnade. När vi gjort alla benen kortare och tagit bort muddarna fram då de var för trånga så hände något magiskt. Plötsligt började han kissa innuti overallen istället. Antingen så har hans snopp bestämt sig för att flytta och bosätta sig mer mitt under magen eller så har overallens magstycke blivit längre. Kvällens projekt blir alltså att försöka få snoppen att titta ut genom overallen igen för han tyckte inte det var någon vidare trevlig upplevelse att känna kiss rinna ner efter benet. 

I början var det så äckligt att ha något runt bakbenen att han knappt ville flytta på benen men nu är det inte så farligt längre. Jag tror han kommer tycka om den i vinter när det blir en hel del minusgrader. 



Jessie ligger mest och sover framför kaminen eller inlindad i en filt eller under täcket. Han är inte vinterns största fan. 
 


Förra veckan hade vi besök i hönsgården av en rovfågel. Jag var på väg ut i skogen med Jessie när jag ser att det fladdrar i panik inne i hönsgården så vi går dit och ser att det är en stor brun och vit fågel som försöker ta sig ut. En minut senare har han lyckats riva hål i taknätet och kan flyga ut. Alla hönsen är inne i hönshuset  men när tuppen kommer ut ser jag att han har blod i fjädrarna men han ser inte skadad ut. Den vita hönan har också blod i fjädrarna. Sedan kommer en svart höna ut och det rinner blod efter näbben på henne efter ett jack i huvudet och bakersta delen av kammen är borta. 

Jag gick in och frågade hönsexperterna på facebook vad jag skulle göra och de föreslog att jag skulle pudra lite potatismjöl på såret för att stoppa blödningen och någon annan sade att jag skulle tvätta med saltvatten och sätta på ett bandage. Hönsen var så stressade att jag inte kunde komma nära så jag tänkte att det var bättre att låta dem vara en stund och titta till dem senare. När jag gick ut efter någon halvtimme hade hon slutat blöda.

Dennis köpte på vägen hem från jobbet en flaska med blåspray och när vi tog in dem i vinterhuset på kvällen tvättade vi såret bäst vi kunde och sprayade på blåsprayen. Såret måste ha gått upp under natten för dagen efter var det blodstänk på väggen men sedan har det läkt bra och nu ser det fint ut. Läk-köttet på höns verkar ju vara något utöver det vanliga.

Däremot är det ingen vidare harmoni i hönshuset nu sedan vi flyttade dem till vinterhuset. De två svarta har börjat mobba den lilla bruna hönan så jag vet inte riktigt vad vi ska göra. Någon föreslog att vi skulle skaffa ett par unghöns men jag tycker det verkar nog trångt som det är med fem höns i skogskojan. Vi får se hur vi gör. 

Tuppen har börjat para sig med den svarta hönan som blev skadad. Bara henne, flera gånger om dagen, så det är helt klart vem som är tuppens favorit. Snart kanske vi får ägg! 
 
 
Nu när jag har fått en helt ny inställning till Jessies/mitt separationsångestproblem så händer det saker! Jag var nyss ute i tio minuter och när jag kom in låg Jessie fortfarande på samma plats och sov. Efter typ ett år av slit för att få honom att kunna vara ensam några minuter utan att stressa upp är det här fantastiska framsteg och jag kommer vara evigt tacksam över kommentaren jag fick i en facebookgrupp som ändrade hela min syn på det mesta som har med hund att göra. 

Nu ska vi försöka ta oss till kurs så att jag blir ännu bättre!

Just det, jag har börjat jobba på Ica igen också så nu försöker jag nöta in PLU-koderna så gott jag kan. Jag tror dock att de kommer att sätta sig ganska snabbt för mycket sitter i fingrarna känns det som. Får jag bara sitta i några timmar till så har nog de flesta kommit tillbaka tror jag.

» alexandra

The Path of the Horse

Idag såg jag en dokumentär som postades i en hundgrupp på facebook. Den heter The Path of the Horse. Älskade djur, vad gör vi med er? Vad är det vi håller vi på med? Se den, bara. Den var helt fantastisk och fruktansvärd samtidigt. 

Det var bara det jag ville den här gången.

 
» alexandra

Tre möss

Så har en månad till gått och sällan har jag väl varit så dålig på att uppdatera. Ute är det plötsligt bäcksvart större delen av tiden och det är fruktansvärt obehagligt att gå ut i skogen med pannlampa och rasta Jessie på kvällen. För någon vecka sedan hörde vi att någon klampade runt väldigt nära oss. Älg? Vildsvin? Varg? Björn? Nej, ska det vara på det här viset så tror jag vi lär vovven bajsa på låda så vi slipper sätta livet till.

Graderna kryper neråt och jag börjar bli lite hönsmammig över hönsen. De får nog flytta in i skogskojan snart och sitta under värmelampan. Alla säger att hedemorahöns lätt klarar minst minus tio grader så eventuellt är jag lite överbeskyddande. Hönsen har skaffat husdjur förresten. Tre möss sprang ut när jag stängde och släckte åt dem sist. Jag som blivit lärd att höns äter möss men tydligen är dessa inte mat utan kompisar.

Min bil har också skaffat sig husdjur. Någon har gnagt hål i klädseln och bajsat i fårskinnet i baksätet. Hur kom den ens in i bilen? Vi åkte in på Granngården idag och köpte en överlevnadsmusfälla för 120 spänn, men det är det väl värt om man slipper ha det livet på samvetet.



För ett par veckor sedan gjorde jag första provet i matten och jag höll på att få en hjärtattack vid första anblicken på provet. Efter att ha gnuggat geniknölarna i två timmar fick jag dock faktiskt ut något som inte kändes totalt katastrof, och jag klarade det faktiskt! Nu är det bara att traggla vidare bland derivator, tangenter och sekanter och försöka överleva fem prov till varav ett nationellt prov. Heja, heja, det här ska väl gå an.
 
 
Något fick jag ju ihop i alla fall.

» alexandra

13 och facebook

Det är väldigt svårt att få ihop blogginlägg när man aldrig känner för att skriva något inlägg. Jag är inne i en sådan bloggperiod men så är det väl då och då.

I alla fall, om dagarna så sliter jag med att förstå matte 3b och jag är fruktansvärt glad över att jag inte läser på 100 % utan bara 50%. Det hade varit en omöjlighet att få in så mycket info och rätt tänk på hälften så kort tid. Jag är supertacksam över att ha hittat en hemsida med en massa videolektioner om de olika kapitlen i mattekurserna. Det är något helt annat att se och höra någon förklara metoder och lösa problem steg för steg mot att utgå från att göra så gott man kan för att förstå en text någorlunda och sedan slängas huvudstupa in i en bergvägg av obegripliga tal. Jag ska definitivt skicka iväg ett tack-kort till killen när det här är över. Björn heter han. Tack Björn.

Jessie har ju fyllt 13 månader nu. Vi var i veckan in i djuraffären i Järna (ja, vi har ju faktiskt en sådan nu) och köpte en tröja till honom. Han morrade mot en människa som klev in men i övrigt gick det bra. Vi har äntligen fått någorlunda ordning på koppelgåendet igen. Visserligen när vi går själva i skogen men det är där vi går mest så det är ju allra viktigast att det fungerar bra där så man slipper få hjärnblödning flera gånger om dagen. Nästa steg blir att gå utan att streta i en mer spännande miljö och sedan tillsammans med Colle. Vi kommer dit, det är bara att kämpa på.

För några dagar sedan skrev jag ett inlägg i en hundgrupp på Fb och bad om hjälp med hur sjutton vi ska gå vidare med ensamhetsträningen och jag fick världens bästa svar så nu känns det hoppfullt. Ibland är facebook fantastiskt.



 

Och slutligen: Jessie går slalom, sort of...

 
» alexandra

3b

Nu var det två veckor sedan jag skrev en rad här så nu får det vara dags. Jag har bara tråkiga instagrambilder att pryda inlägget med, men så är det nu! Vi håller på att lära Jessie springa bredvid cykeln och det går riktigt bra. Lite bökigt med koppel, klicker, burk med mat och en sked samtidigt som cykel ska styras och hund ska hållas koll på men Dennis klarar det galant! Jag tror det är skönt för Jessie att få springa i lite snabbare takt då han alltid annars saktas ner för att vi tvåbenta inte går i så snabb hastighet som han vill trava i.

Ikväll kommer Colle hit och han ska bo med oss fram till söndag. Det blir nog livat! Men kul för dessa galna vovvar. Jag kommer förmodligen slita mitt hår med koppelgåendeproblematiken men kanske blir jag positivt överraskad.







 


 
Idag har jag börjat räkna matte 3b. Tillbaka till ekvationer, förändringsfaktorer och kvadratrötter men det kommer nog gå bra. Jag har hittat en superpedagogisk youtubemattelärare som gjorde livet lättare. Om en månad är det högskoleprov vilket ju passar perfekt när jag är inne i mattetänket. Mål till HP-prov nr 2: högre poäng än 1.0 på kvantitativa delen.

Jag pluggar ju förresten också Hundens beteendebiologi 1 och förra veckan läste jag det mest intressanta jag läst i hela mitt liv. Så här:

Forskare låter råttor springa i en labyrint för att leta efter utgången där det fanns mat. Forskarna tog de råttor som effektivast letade sig igenom labyrinten och snabbast lärde sig av sina misstag och avlade på dessa råttor. Dessa kallas de smarta råttorna. Forskarna tog också de råttorna som sämst klarade av uppgiften och avlade vidare på dessa. Nu har de en linje smarta råttor och en linje dumma råttor. 

Råttor från dessa två linjer fick växa upp i tre typer av burar. En bur var en standardbur med bottenmaterial, bomaterial, matskål men inte mycket mer än så. Den andra buren hade ingen inredning alls. Den tredje buren hade allt som standardburen hade plus leksaker och andra berikningar. 

Råttorna i standardburen presterade precis som förväntat. De dumma råttorna var långsamma och de smarta råttorna var snabbare på att klara uppgiften. Däremot presterade råttorna som kom från den tråkiga, kala buren lika - skillnaden mellan de smarta och de dumma hade försvunnit. Istället presterade alla råttorna, även de ur den smarta linjen, lika dåligt som de dumma råttorna i standardburen! OCH: Råttorna som hade vuxit upp i buren som hade leksaker presterade alla lika bra som de smarta råttorna från standardburen. 

Sådana forskningsresultat är det bästa jag vet att läsa om. Är det bara jag som blir alldeles till mig av att läsa detta? Miljöns betydelse för beteende hos oss och djur är bland det absolut mest intressanta jag vet.

» alexandra

Jessie 1 år

Idag fyller Jessie ett år men vi hade kalas redan igår. Han bjöd Colle på burkmatstårta med lungströssel, sedan härjade de och så tränade vi lite rallylydnad som avslutning. Jessie tyckte inte att kalashatten var en enda stor plåga den här gången utan hade fullt fokus på godiset. Och Colle har ju alltid trivts bra i hatt!




 

 


» alexandra

Fysio 2

I torsdags for vi äntligen iväg på återbesök hos fysioterapeuten. Det var lite mindre än två månader sedan sist vi var där. Här är inlägget om första besöket. Från att ha 60 % rörlighet i bakbenen och 70 % i frambenen har han nu 100 % rörlighet både fram och bak! Nu kan vi effektivt börja träna musklerna som han avlastat så nu ska vi styrketräna på snedden i brant backe 1-2 ggr i veckan så att bakbenen blir jämnt musklade igen. Det känns jätteroligt att alla timmars stretchning med tillhörande promenader i skogen har gett så bra resultat. Jag är så glad över att vi åkte till just Therése, som verkligen kan på riktigt.

Det känns dock väldigt ledsamt att efter dessa två besök ha insett hur mycket pengar och tid vi tidigare lagt ner på helt meningslösa fysiobesök, med gissningar som underlag för behandlingar som inte hjälpte kroppen över huvud taget utan bara belastade det som redan var överbelastat. Så synd att vi inte hittade till Therése med Lucy och fick ordentlig hjälp när kroppen rasade.

 
 


» alexandra

Hugga katten

Vi for iväg till storbyn för att lite koppel- och passivitetsträning i det fina vädret idag. Det gick okej men inte mycket mer än så. Dock såg vi en hund som morrade på tio meters avstånd och jag lyckades faktiskt avleda Jessie såpass att han inte blev fixerad och började dra och morra åt hunden. Framsteg! Dessvärre mötte vi senare två bråkiga hundar på nära håll så då var det kört. Jessie låter som ett riktigt monster när han drar igång med sitt morrskällande men samtidigt viftar han på svansen så det är minst sagt dubbla signaler han ger ut. Jag tror inte han vet hur han ska bete sig när han känner sig både väldigt osäker, nyfiken och frustrerad samtidigt så han går all in på alla uttrycken. 

Något positivt var i alla fall att vi gick förbi en katt som satt på en uppfart och Jessies första impuls var inte att kasta sig ut i kopplet och försöka hugga katten. Nejdå, han höll ihop och följde med mig när jag lockade på honom. Vi ska fortsätta träna så kanske jag lyckas få en katt-skvallerbytta tillslut.

När vi ska åka hemåt igen säger mamma att de är några som ska träna lite rallylydnad på fortbollsplanen vid fem, så vi åker hem och jag kastar i mig mat och sedan åker vi tillbaka till storbyn för ytterligare lite passivitetsträning. Det var pip, pip, dragande i koppel och lite mer pip i en och en halv timme. Jag blev tillslut fruktansvärt irriterad och hur bra tränar men en hund när man är irriterad? Inte värst. Tillslut gick vi och satte oss under ett träd och där satt vi kvar tills alla hade åkt hem, och först då kunde han ta det lugnt. Jag var så less när jag kom hem att jag gick raka vägen ut och satte mig en stund med hönsen, med mygg och knott surrandes runt huvudet. Hönsen pep inte och inte heller drog de i något koppel. Det var trevligt med lite omväxling.

Imorgon ska vi gå en promenad med flera andra hundar. Det blir ju minst sagt intressant.

 

 
 
 
» alexandra

RSS 2.0
var bloggId= '4fe523e7ddf2b3465802e047'; var is_pro = false; var tipser_id = null;